Vi bor i en gammal jordbruksby, med åkertegar och skogsskiften, ett 20-tal hus och gårdar och en å som går rakt genom byaägorna. Många som bor här är födda i byn, har sina föräldrar i granngården eller sina barn i villan intill. Här finns några hästar, getter och Linderödssvin, kaniner, katter och många jakthundar. Ett halvt övergivet bönhus så klart, mitt i. En helt vanlig by som du förstår.

Eller, är den inte helt vanlig ändå? Blir platsen annorlunda på något sätt av det faktum att Hagamannen också bor här? Eller rättare sagt: bodde här, innan han blev dömd för hemska brott och åkte in i fängelset. Gör det någon skillnad?

Många har helt naturligt kommenterat det faktum att vi valt att flytta hit. Vi har också funderat. Men vi har inte kommit fram till något. Bara det att det här är en helt vanlig by, med trevliga grannar som vinkar glatt och gärna småpratar vid postlådan, som utan inbjudan kommer förbi och säger hej, gläds åt när vi gör detsamma.

Men för andra, som inte bor här och hör kronhjortarna bröla i skymningen, är det här Hagamannenbyn. Precis som Stockholm är ett mördarnäste och Göteborg ett kriminellt tillhåll.

På byagrillen ligger korvar åt alla!

”Jag vill vara en tidning. Ett riktigt bra månadsmagasin, med bra vetenskapliga artiklar, lite mode och recept, lite psykologi och mycket framtidsspaningar och analyser”, sa jag med inlevelse och upprymdhet på mötet idag. Det blev knäpptyst. Ingen vågade vare sig skratta eller ens småle. ”Menar människan allvar?” såg jag i deras frågande blickar.

Ja, visst gör jag det. På fullaste allvar. En sådan där tidning som man låter ligga framme på finbordet, som man flyttar runt mellan hyllplanen i bokhyllan när man städar – för den får inte kastas. Not, not. Den kommer fram när man vill se det där inspirerande hemmet igen, baka den godaste av alla äppelkakor som finns, drömma om de snyggaste skinnstövlar med ullfoder man sett, påminna sig om klokorden i artikeln om relationer, fascineras över historien om Anna Karenina. Aldrig omodern, och allt på ett blankt fint papper.

Det är väl en rimlig önskan.

Inte en vanlig tråkig tidning.

Lite mer så här, fast ännu mer ändå.

Badrumsföretaget Comforts katalog damp ner i brevlådan idag. Jag säger bara: nu har det gått för långt. Överdåd och svulstighet till absoluta bristningsgränsen – så där så att man häpnar. Känns som om de har missat hela eko-debatten om hållbarhet och begränsad resursanvändning. Nej, jag dissar hela upplägget och frågar mig; vem behöver ett 70 kvadratmeter stort badrum hemma i villan, ärligt talat?

Comforts badrumskatalog är som en sminkad Johannes. Too much, liksom.

Säg vad som blir bättre av att det är mycket?

Ett par gosedjur är mysigt. I hundratal känns de hotfulla.

Att promenera lagom är bäst.