Ur omloppsbanan

Att vara ledig sätter sina spår. Först och främst på dygnsrytmen. Jag som vanligtvis är hyfsat morgonpigg och lättuppstigen när vardagsmorgonklockan ringer 06.50, har nu haft svårt att stiga upp före kl 10.

Därefter matvanorna. Med den nya dygnsrytmen följer också ett rubbat matschema. Frukost har infallit vid normal lunchtid, lunchtid vid normal eftermiddagsfikatid och… ja, resten kan ni räkna ut själva.

Sist, och definitivt minst av denna ledighet; hjärnaktiviteten. Från att ha 70 bollar i luften och frågor att besvara under en arbetsdag har endast en fråga varit central under lovet – att elda i vedspisen. En kväll var strålningsvärmen så intensiv så jag trodde att väggar och tak närmast intill skulle självantända.

Efter tre veckor helt ur den normala omloppsbanan kommer det att bli en omställning utan dess like att återvända till jorden, jag menar arbetsplatsen, i morgon. Undrar hur många som känner som jag i denna stund? Säkert en miljon. För att bättra på oddsen något litet åtminstone så har dagens mest avancerade uppgift varit att sparka sig fram på en hederlig gammal spark.

Gammsparkarna på lagårdsvinden gjordes snabbt farbara mot den illa packade vintervägen. Inte idealiska förhållanden ännu.

Suck och stön i uppförsbackar där det bara ”nyper”.

Men med den här vuxenposén ser det bra ut på bild i alla fall. (Blir någon osäker på vad som faller inom ramen för vuxenposé i den här bilden så är det tyngdpunkten på höger ben FASTÄN det ser ut att vara på vänster, trixigt!, samt högerhandens pikiga vinkel mot marken.)

Sparktåg har man väl åkt tusen gånger. Men inte idag. Vi vilade stadigt mot underlaget.