I helgen kom verkligen våren till mig. Första gången kvicksilvret (nåja, tillåt mig använda detta klassiska uttryck trots att det är digitalt så långt ögat når) kröp ovanför -5°-strecket på mycket mycket länge. Det räcker för mig för att känna att det är vår i luften. Dörrarna till stallet stod på vid gavel idag, så att Puma och Lillan fick komma ut i friska luften. Av med mössan och fram med tulpanerna (tack S & L).

Men också inspiration från annat håll. På jobbet har vi en fantastisk utefixargrupp som gör häpnadsväckande fina utomhusarrangemang av växter och allt som naturen bjuder på. I veckan till exempel, möttes alla museibesökare av infrysta tuplaner i is och tända ljus på granbädd. Wow!

Här hemma gjordes också ett tappert försök att frysa in något, vad som helst men det fattar ju varenda kotte att det inte skulle bli något av det i bLian*.

När inte hinkarna med is frös under natten provade vi med Malte. Men inte heller det lyckades. Strax efter var han uppe och hoppade i snön igen. Jag säger ju det: töväder!

Istället gick vi in och rotade i frysen och fann två påsar lussebullar. Ve och fasa! Vad göra med dem nu, när halva januari har passerat? Vem vill äta lussebullar!? Dagens fikagäster fick då en vårvariant av lussedegen, i form av minisemlor. Funkade väl okej.

Och gissa vad som har sått här:

Några bilder till bara från museientrén så ni fattar vad jag menar:

Nu kan påskkärringarna få komma!

* blian [bLi:an] töväder, blidväder.