”…och på tredje dagen återuppstod hon.”

Äntligen är skitmånaden januari över. Det tog ett tag för mig att acceptera gråvardagslunken efter en låång julledighet. Men nu är jag på G.

Vad har hänt sedan sist då? Ja, lilla hallrenoveringen är i full gång, ett par dagsturer med skotern har det blivit, en jävla massa skottande, underhållande partiledardebatt, 1–0 till mig mot Skatteverket och så mello förstås.

Såg gamle Dolphf stega in på scenen i Örnsköldsvik i lördags, som värsta cowboysarn med precis rätt gangsterhalt för att inge respekt, eller snarare inte. Det var undehållande att se och jag är nöjd med det.

Väntar mig för övrigt ett och annat av våren som kommer. Först och främst en vit-brun mösskant i pannan. Är så sjukt blekvitgrå nu att det liknar ingenting. Sedan kommer ju en födelsedag som jag har anledning att se över lite extra  – sista gången jag fyller något på 30. Det är ju mer värt att fira än ett nytt tiotal nästa gång. 40+ är jag ju i tio år, minst.

Ja, då vet vi lite mer om läget. På snart återhörande då kära Ni.

Blixtar och dunder, magiska under.

Vad ska det här föreställa? Ingen aning. En reklambild för Tupperwareplast kanske.

Jag som har vattuskräck. Närmare drunkning är så här kommer jag inte. Det kan jag påstå eftersom jag aldrig befinner mig på en strand eller närmare vatten än… 100 meter? Nej, det är ju inte sant kom jag på. Men jag tycker att det är jätteläskigt att försvinna i snön.