Gårdagens misströstan har idag övergått till en liten strimma hopp. Inte om att återfå katten dock, den är spårlöst borta. Men getterna är übersociala och går dit vi går. Kommer vi för långt ifrån varandra springer de fort in i stallet igen. So far so good. Mycket är dock nytt och ovant för dem. En såg, en cykel, en björktrast eller tre kaniner – allt är lika hotfullt och inbjuder till omdelebar reträtt. Med en burk havre kan man dock få dem på andra tankar korta stunder. Att leda ut dem i en grönskande oas kanske skulle kunna locka fram instinkten att beta lite? Nej, inte alls. De vill helst att vi slår gräset åt dem så att de får stå inne i sin trygga box. Och vi slår.

Johan är getarpojke och går med djuren ut till sätern. Synd bara att de trivs bättre inomhus och äta det vi har slagit åt dem från SAMMA hage som de just bevistat…

Till natt- och morgonmålet räcker inte att dra nävor av gräs. Här krävs mängder! Fram med maskinen så att djuren får ÄTA. Hör ni den ironiska undertonen..?

Nu är misären total här på gården. Det började redan igår. När vi kom hem efter arbetsdagen hade lånekatten rymt. Den kom till oss kvällen före och ska bo (läs: skulle ha bott) här tills hans ägare kommer hem från semestern i mitten av juli. Allt var installerat och klart, katten valde oss till sina förvaltare redan innan husse hade lämnat gården och jag såg mycket fram emot att få dela halva sommaren med världens underbaraste djur. Den sagan blev kort. Katten är inte skådad sedan fredag morgon 09.30.

Med en klump i halsen hela gårdagskvällen tog vi ändå itu med stängslet till getterna som skulle komma idag. Efter tre timmars stängsling ser hagen rätt så hyfsad ut, även om eltråden inte är av samma sort genom hela hagen. Bara det en smolk i bägaren.

Getterna kom och installerades i sin box i stallet några timmar för att bli hemmastadda och bekanta med oss. Allt gick bra, tills vi bestämde att de skulle få komma ut i sin fina, fullmatade hage. Jag lovar, de var inte i hagen i två minuter, innan de i gemensam tropp helt sonika klev mellan trådarna och vips var ute. Allt arbete förgäves.

Så nu sitter vi inne och sörjer och tjurar medan katten är på rymmen och getterna är tillbaka i sin box i stallet. Och så får det förbli tills anfallet går över.

Kanske blev lånekatten förnärmad när vi spred budskapet om att det är en minigris vi har fått, inte en katt. Jag har aldrig sett en så stor katt tidigare! Invägningen avslöjade att den väger 8,8 kg. En riktig goding med andra ord.

Malte blundar och ber till högre makter att getterna inte ska rymma nu när de går lösa på gården. Med en skramlande havrehink var det dock inga problem att få in dem i stallet igen. Men vi har ju skaffat dem för att de ska utföra hårt arbete åt oss. Beta sly i slänterna och dikena, inte äta havre och knäckebröd ur våra händer…

Vem vill sitta inne, när det pågår en explosion utanför vårt fönster? Här är trädgårdssäsongen i full gång och ikväll blev det ett nytt land där dill och sommarblommor ska få trängas. Purjon är på plats i landet och de översta bladen på citronmelissen har ändrat lite färg efter någon nattkyla, dock inte frostnupna. Jag räknar helt frankt med att det inte kommer några järnnätter. De känsligaste plantorna står kvar i växthuset ändå. Tänk om jag har fel!

Varmbänkarna kom på plats igår. I botten är de fyllda med brunnen stallgödsel och imorgon ska de toppas med planteringsjord. Säg den planta som inte kommer att skjuta i höjden i dessa lådor. Frågan är om det mest blir blad och minst bär (jordgubbar) eller….

Spaden i jorden och ett blomland har sett dagens ljus!