Efter all rapportering om vedermödorna med husdjuren är det dags att vända blad i boken och fokusera på allt det positiva; som att växthuset är fullt av minigurkor och att första tomaten har knutit sig, att lånekatten vågade vara ute och sällskapa med oss i trädgården idag och att de nio första kärrorna med ved är inne under tak. Vad är väl tre bortsprungna getter i det perspektivet?

Säg det levande väsen som inte blir rädd för Långedsdräparns fasansfulla blick. (Jo, det är det officiella namnet på katten enligt dess ägare. För enkelhetens skull döpte jag om honom till Grisen när han kom hit.) Notera hur han närmar sig syrénkvisten bara! Jag kan inte släppa tanken på att det är just detta lilla odjur som har satt tre getter på flykt. Men fin är han, och go och alldeles oerhört kelsjuk.

Ser ni gurkämnena? Har räknat in minst 15 små rackare.

Purjosarna i prydliga rader kräver mycket vatten i den luckra och spåniga jorden.

Kan någon berätta vad det röda i bild är? Den måste ha trillat ur samma fröpåse som ringblommefröna. Den är så grann så jag låter den stå kvar. Men vad ÄR det?

Och trädgårdsmästaren själv vill med denna bild visa att hon inte har varit i närheten av botox, alls faktiskt. Med botox i pannan blir det inga clownögon.