Getterna som har vållat oss både glädje och bekymmer, blev till slut sålda idag. I ungefär tre timmar. Då ringde den nya ägaren och ville helst av allt lämna tillbaka dem, på grund av sonens svåra allergireaktion. Så nu vet jag varken ut eller in. Jag börjar ju jobba om ett par veckor, och då vill jag så klart ha hittat ett bra hem åt dem. Att ha tre getter som inte vågar lämna stallet när vi är borta över dagen är ju ingen hit. De behöver en stor och stabil häst i deras absoluta närhet som kan skydda dem när drakarna anfaller – har just sett en drakfilm på telly.

Glad i hågen över att de var sålda hann jag i alla fall koka lite citronlakritskola som torsdagsgodis. Inte dumt alls, med lakritspasta från Stockholm Eter och Essence och citronhonung från Olofsfors bruk. Så nu tröstäter jag kola, borstar tänderna stup i ett och sms-terroriserar alla tänkbara vänner och bekanta som
k a n s k e skulle kunna tänka sig en get eller tre.

Varför känns det som om det här bara är början på en låång saga?!

Så söta, så roliga, så snälla. Men så fega att de helst ligger i stallet när vi inte vallar dem till sätern. Jo, en sak till också: så svårsålda.

Far håller åkrar och ängar öppna på fädernesgården i alla fall. Tack för det! I år har han sett fler sorkar än något år tidigare. ”Stora as” säger han, men som måsarna gärna festar på. Sjukt äckligt.

Min första bakluckeloppis blev ingen succé ur försäljningssynpunkt. Men roligt och trevligt hade vi.

Och nu tillbaka till verkligheten.