Har ni sett en sådan här get någonstans mellan Umeå och Örnsköldsvik? Då är det stor sannolikhet att det är geten Gösta, hemmahörande mitt emellan. Just det här exemplaret är dock inte Gösta himself, för han försvann innan jag hann fånga honom på bild. Det är här en dvärgget som bor på Furuviksparken i Gävle, eller i alla fall bodde så sent som i måndags.

Gårdagskvällens upptäckt att de tre getterna var försvunna var naturligtvis traumatiskt. Var är dom? Stulna? Uppätna? Skrämda till döds? Ja, frågorna hopar sig.

Tolv timmar senare, alltså i morse, uppdagades att ytterligare två av gårdens husdjur var på rymmen. De hade sprungit till grannen, 250 meter bort. De kom dock hemlufsandes framåt kvällskvisten och ser hela och hållna ut.

Nu är frågan om vi måste ha nattvak i någon fönstersmyg med kikare, raggsockor och mörk choklad (håller en vaken) för att se vad det är för ett odjur som smyger omkring här och skrämmer slag på allt levande. Nej, inte allt förresten. Lånekatten Grisen sitter tryggt på förarplats i den gamla SAABEN. Få se nu, hur skulle Miss Marple ha resonerat… ”Har han alibi?”

En liten apunge vid namn Selma vore ju något att få stoltsera med som det senaste tillskottet i djurparken. Men det finns en Selma i bekantskapskretsen redan, och hon är definitivt ingen apunge, och det räcker med henne.

Håller man på som vi gör kanske man till sist åker in i fängelse? I så fall vill jag vara på det där sommaröppna…