Efter att ha hittat det här fantastiska flygfotot över vår gård på internet kan jag inte sluta drömma. Jag vill att det ska se ut som det gjorde på bilden, 1953. Öppna åkrar med hässjor och betande djur. Rena dikeskanter och en bagarstuga på tomten. Wow! Nu är åkermarken igenvuxen med sly, dikena raserade av ojämnt vattenflöde efter alla utdikningar som är gjorda uppströms och gör ån känslig för regn. Ifjol sommar efter allt regnande hade vi ju ett litet innanhav inpå knuten.

Med bilden på näthinnan har vi nu börjat en strävsam kamp mot sly och gräs och tuvor av alla de slag. Älgört är det ovanligt gott om. Någon som vill skörda? Finns att hämta här.

Efter endast ett par timmars röjningsarbete är vi en bit på väg redan, och jag ser framför mig hur rent och prydligt det kommer att vara här om ett år eller två. Eller tills orken tryter. Vem vet, kanske redan i oktober.

Här går Jojji lös med röjsågen, på samma plats som bokstaven ”y” på flygfotot ovan. Olikheten är ju slående. Nu när jag ser bilderna intill varandra tror jag att vi ger upp direkt. Det kommer aldrig att gå.

(Mer nostalgi på den här sidan, och för att inte tala om den här!)

Den här roliga vägskylten platsar inte in under 1950-tals temat, men håll med om att den är kul!

Fler historiska vibbar blev det idag på museet i Nyåker, som beskriver hur de tre unika och byggnadsminnesförklarade järnvägsbroarna kom till. I mina ögon ett omöjligt projekt. Ni minns väl Gevalia-reklamfilmen? Jo, just det, från Tallbergsbron nr 2 i betong.