Att leva sparsamt innebär inte bara mer pengar på kontot. Det får också andra konsekvenser. Kreativiteten till exempel, den har fått sig en rejäl skjuts framåt. Ny rutin är att baka allt matbröd själv, köra så lite bil som möjligt, återupptäcka böckerna i bokhyllan istället för att bära hem flera och bäst av allt: att vara kultursocial utan att det kostar. Det sistnämnda upptäckte jag i veckan då jag besökte en vernissage med god vän. Vernissagen var förlagd till stadens finkulturella centrum där det påpassligt nog också var premiär på en stor uppsättning. Vi kom precis ut i foajén när det var paus, och minglet var ett faktum.
När jag tänker på det hela ännu lite till, så upptäcker jag att det handlar om livskvalitet. Istället för tid vid datorn, TV:n eller bara allmänna grubblerier så fokuserar jag på att ha mat för dagen och låter det ta tid: gå till affären, köpa mjöl, baka mitt bröd. Ni förstår principen.
Det kanske bara jag som är sen i starten – det här har ni fattat för länge sen, hela bunten. Till slut har polletten trillat ned även hos mig och jag uppskattar dessa små vardagliga bestyr. Kanske är det någon liten bonde långt inne i mina gener som pockar på och vill ut. Om det här projektet håller på tillräckligt länge torde vi få veta hur det ligger till med den saken.
Här har du en som inte fattat det där så känn dig i framkant! Grejen är att jag hatar att baka.. Bland annat.. Dessutom älskar jag att slösa pengar. Ja, du hör ju… Hopplöst fall!
Måste bara fråga VAD man äter egentligen? Alltså middagar, protein…
Protein…tja, det har väl aldrig varit något stort intag på just protein i mitt kök. Det blir istället mycket kolhydrater i form av gryn och ris, pasta och potatis. Till det olika former av morötter, fetaoströror, chilisås, gurka, ost och kryddblandningar. Just middagsmaten är inte så annorlunda faktiskt. Däremot mindre av allt som kommer från mejeridisken och det börjar jag sakna, likaså allt inom bröd och kex… Där var jag storkund tidigare. För att inte tala om godis. Nu 5-kronors godispåse på helgen istället för 35…
Se där ja… Kyckling, ägg, tonfisk m.m. är det en strykande åtgång på här. Redig lunch och redig middag! Standardsvaret när jag frågar om Martin blev mätt är ”Jadå, jag ska bara ta ett äpple…” Hundringen skulle inte ens räcka till två kilo kyckling, vilket Martin utan möda får i sig själv på en vecka, så jag tror jag låter bli att räkna så noga… ;-P