– Estelle, Estelle, köp Estrella istellet!

Det är nästan omöjligt att inte skoja om namnvalet på lillprinsessan. Jag har ingen uppfattning om det är bra eller dåligt, konstaterar bara att det var oväntat. Men tillsammans med övriga små kungabarn i Europa funkar det säkert utmärkt. Inga svåra diftonger eller ”r” att skorra på om lillan skulle ha talfel.

Att namn är viktigt är jag helt på det klara med. Jag har provat några olika varianter på efternamn och de har alla varit tillräckligt laddade med identitet för att vid varje byte, rubba grundvalarna om vem jag egentligen är.

Jag föddes Jokinen. Ett snyggt namn inser jag nu. I högstadiet hatade jag det. Pinsamt och fult. Jag ville inte till något pris förknippas med min 50%-iga finska identitet. Genom släktforskning hade jag funnit att mormors flicknamn var Berg och jag lyckades övertala min mor att få byta. Andra året på gymnasiet blev jag Anki Berg.

Det var väldigt ovant. Jag var helt övertygad om att Anki Berg borde göra andra saker, vara lite mer stolt än andra och mer tillrättalagd, än föregångaren. Det höll dock inte många veckor. Snart var namnet fyllt med mig och inte jag förblindad av namnet, tack och lov.

Några år senare var det dags för giftemål. Då blev jag över en natt Anki Lindgren. Det var en mognare person än Berg, och helt främmande för Jokinen. Med namnet Lindgren följde en känsla av ansvar och moderlighet. Inte så konstigt kanske, jag hade ju blivit mamma ett par år tidigare. Med Lindgren följde också ett praktiskt problem. Det gick ju inte längre att skriva min namnteckning. Lindgren är omöjligt, på två drag med pennan.

Sedan ett par år tillbaka är det Berg som gäller igen. Det känns bra. Mest för att det är så praktiskt. Fast, med min förkärlek för släktbanden och platsen jag kommer ifrån så borde jag heta Grundström. Det är mitt verkligt rätta jag.

Dagar när inte något av namnen passar då kan man anropa Dagny Nord. Då lystrar jag också. Min gamla vän går under alter-egot Nancy Kraft. Det har vi kallat varandra sedan tonåren. Också mycket praktiskt. Jag vet precis vilket humör min vän är på, när hon ringer och säger ”Hallå Dagny, Nancy här!”.

Det kanske inte är så pjåkigt med ”Estelle, Silvia, Eva, Mary” ändå. Hon kan välja namn till varje situation hon hamnar i, och det torde ju bli åtskilliga i hennes liv. Frågan är om dessa fyra ens räcker?

Själv tänker jag vakna som en Peggy Sue i morgon.

Per Isak Malte Lindgren och Ann-Catrin Margareta Dagny Nord Jokinen Berg Lingren Grundström busar framför kameran.