Inlägg av gullapan

Att konsumera mindre och i största möjliga mån närproducerat är en devis som jag gillar. Shoppingen ligger i stort sett helt på hyllan numera, och jag saknar det inte. Jag nöjer mig ofta med att notera att den där snygga vasen eller de där bordstabletterna, snygga uppläggningsfaten och läckra krukorna finns i butiken. Vad ska jag med dem till? Tre loppisfynd har det blivit i sommar, och det känns fullt tillräckligt.

När det kommer till mat har jag blivit ännu hårdare. Tomater från Spanien? Nej tack! Ärtskidor från Kenya? Skulle inte tro det.

Gissa om vi blev glada då när Jojji hittade en applikation till iPhone med ”Gårdsbutiker nära dig”. Oavsett var man befinner sig på vägarna kan man se vilka lokala livsmedelsproducenter som finns just där. Suveränt! Bara runt hemmet fick vi fem träffar. Två av dem är vi redan kund hos, och igår blev vi det hos en tredje: Alskogs grönsaksodling. Bara ett stenkast hemifrån erbjuds självplock av det mesta i grönsaksväg. Och vi plockade! Framme i kassan häpnade vi – billigt så man nästan skäms. Ett par som var före oss hade handlat i storleksordning två ICA-kundvagnar fulla med grönsaker för ringa 300 kronor. Ett och ett halvt kilo dill, bland annat! Vår egen korg gick lös på 50 kronor och vi fyllde förråden så vi klarar oss tills nästa helg då det är öppet för självplock igen. Be sure, we will be back!

Kryddor i låånga rader! Basilika, timja, persilja och oregano.

Bondbönorna var inte riktigt mogna än, så de vi hade lagt i påsen tog han inte ens betalt för…

Kronärtskocka på god väg att mogna.

Med morötter, potatis, lök, gurka och vitlök från Alskogs grönsaksodling gjorde vi en mumsig fisksoppa till middag. Ja, utan gurka förstås.

Snacka om närodlat! Trädgårdslandet här hemma kräver att vi numera äter sallad och ärtskidor dagligen. Bävar tills de ännu gröna hundra tomaterna mognar. Då blir det tomat till frukost lunch och middag. Eller vi kanske ska annonsera om nyöppnade ”Lilla Bondens gårdsbutik, endast öppet idag kl 12-13″. Sedan lär det vara rensat. Ett annat år kanske…

Att sommaren går i kakornas och godsakernas tecken råder inget tvivel om. Det är så många kaféer som måste besökas och sortiment som ska provsmakas! Mums! Frågan är ändå om jag inte nått min gräns för den här säsongen. Jag känner mig så sockerstinn just nu att om jag går ut i regnet så smälter jag nog bort. Men anfallet går med all säkerhet snart över och jag är redo för nya chokladsnittar, brownies och mina nyfunna favoriter; kaffekakor!

Den smarriga fikabuffén på Norrbyskär går inte av för hackor.

Efter fikastunden på Olofsfors bruk lämpar sig en upplyft tur på styltor utmärkt väl.

Längst fram i bild: kaffekakor. Åå, jag tror att sockerkoman redan har gått över och jag skulle kunna klämma ner en bums! Tur att Carolines kafé har stängt måndag och tisdag så att anfallet kanske hinner gå över…

…i alla fall om man ska tro min bror. Han planerar redan för kommande snöskottning och det på sitt eget lilla sätt. Han har utökat sin motorsamling med en sprillans ny traktor nämligen. Ikväll var det tårtkalas för att fira hemkomsten.

Dessvärre verkar det som om fler än brodern blickar framåt. På en liten promenad i byn såg vi de första svalorna samtala på telefonledningen. Känns väl så där att se, måste jag säga. Än får de gärna jaga mygg på vår gård ett tag till.

Bror visar hur breda spår det blir efter traktorn i snön i vinter. Eller, kanske var det något annat han försökte lura åhörarna med.

Som den entusiastiske entreprenör han är, min bror, så har han en väderstation på torpet. Den visar allt som kommer, faller, skiner och fryser. Ett måste om man ska vara i snöplogarbranschen.

Mörka moln tornar upp på himlen och fåglarna har sitt första möte.

Getterna som har vållat oss både glädje och bekymmer, blev till slut sålda idag. I ungefär tre timmar. Då ringde den nya ägaren och ville helst av allt lämna tillbaka dem, på grund av sonens svåra allergireaktion. Så nu vet jag varken ut eller in. Jag börjar ju jobba om ett par veckor, och då vill jag så klart ha hittat ett bra hem åt dem. Att ha tre getter som inte vågar lämna stallet när vi är borta över dagen är ju ingen hit. De behöver en stor och stabil häst i deras absoluta närhet som kan skydda dem när drakarna anfaller – har just sett en drakfilm på telly.

Glad i hågen över att de var sålda hann jag i alla fall koka lite citronlakritskola som torsdagsgodis. Inte dumt alls, med lakritspasta från Stockholm Eter och Essence och citronhonung från Olofsfors bruk. Så nu tröstäter jag kola, borstar tänderna stup i ett och sms-terroriserar alla tänkbara vänner och bekanta som
k a n s k e skulle kunna tänka sig en get eller tre.

Varför känns det som om det här bara är början på en låång saga?!

Så söta, så roliga, så snälla. Men så fega att de helst ligger i stallet när vi inte vallar dem till sätern. Jo, en sak till också: så svårsålda.

Far håller åkrar och ängar öppna på fädernesgården i alla fall. Tack för det! I år har han sett fler sorkar än något år tidigare. ”Stora as” säger han, men som måsarna gärna festar på. Sjukt äckligt.

Min första bakluckeloppis blev ingen succé ur försäljningssynpunkt. Men roligt och trevligt hade vi.

Och nu tillbaka till verkligheten.