Vad har hänt sedan sist då? Ja, lilla hallrenoveringen är i full gång, ett par dagsturer med skotern har det blivit, en jävla massa skottande, underhållande partiledardebatt, 1–0 till mig mot Skatteverket och så mello förstås.

Såg gamle Dolphf stega in på scenen i Örnsköldsvik i lördags, som värsta cowboysarn med precis rätt gangsterhalt för att inge respekt, eller snarare inte. Det var undehållande att se och jag är nöjd med det.

Väntar mig för övrigt ett och annat av våren som kommer. Först och främst en vit-brun mösskant i pannan. Är så sjukt blekvitgrå nu att det liknar ingenting. Sedan kommer ju en födelsedag som jag har anledning att se över lite extra  – sista gången jag fyller något på 30. Det är ju mer värt att fira än ett nytt tiotal nästa gång. 40+ är jag ju i tio år, minst.

Ja, då vet vi lite mer om läget. På snart återhörande då kära Ni.

Blixtar och dunder, magiska under.

Vad ska det här föreställa? Ingen aning. En reklambild för Tupperwareplast kanske.

Jag som har vattuskräck. Närmare drunkning är så här kommer jag inte. Det kan jag påstå eftersom jag aldrig befinner mig på en strand eller närmare vatten än… 100 meter? Nej, det är ju inte sant kom jag på. Men jag tycker att det är jätteläskigt att försvinna i snön.

Men också inspiration från annat håll. På jobbet har vi en fantastisk utefixargrupp som gör häpnadsväckande fina utomhusarrangemang av växter och allt som naturen bjuder på. I veckan till exempel, möttes alla museibesökare av infrysta tuplaner i is och tända ljus på granbädd. Wow!

Här hemma gjordes också ett tappert försök att frysa in något, vad som helst men det fattar ju varenda kotte att det inte skulle bli något av det i bLian*.

När inte hinkarna med is frös under natten provade vi med Malte. Men inte heller det lyckades. Strax efter var han uppe och hoppade i snön igen. Jag säger ju det: töväder!

Istället gick vi in och rotade i frysen och fann två påsar lussebullar. Ve och fasa! Vad göra med dem nu, när halva januari har passerat? Vem vill äta lussebullar!? Dagens fikagäster fick då en vårvariant av lussedegen, i form av minisemlor. Funkade väl okej.

Och gissa vad som har sått här:

Några bilder till bara från museientrén så ni fattar vad jag menar:

Nu kan påskkärringarna få komma!

* blian [bLi:an] töväder, blidväder.

Därefter matvanorna. Med den nya dygnsrytmen följer också ett rubbat matschema. Frukost har infallit vid normal lunchtid, lunchtid vid normal eftermiddagsfikatid och… ja, resten kan ni räkna ut själva.

Sist, och definitivt minst av denna ledighet; hjärnaktiviteten. Från att ha 70 bollar i luften och frågor att besvara under en arbetsdag har endast en fråga varit central under lovet – att elda i vedspisen. En kväll var strålningsvärmen så intensiv så jag trodde att väggar och tak närmast intill skulle självantända.

Efter tre veckor helt ur den normala omloppsbanan kommer det att bli en omställning utan dess like att återvända till jorden, jag menar arbetsplatsen, i morgon. Undrar hur många som känner som jag i denna stund? Säkert en miljon. För att bättra på oddsen något litet åtminstone så har dagens mest avancerade uppgift varit att sparka sig fram på en hederlig gammal spark.

Gammsparkarna på lagårdsvinden gjordes snabbt farbara mot den illa packade vintervägen. Inte idealiska förhållanden ännu.

Suck och stön i uppförsbackar där det bara ”nyper”.

Men med den här vuxenposén ser det bra ut på bild i alla fall. (Blir någon osäker på vad som faller inom ramen för vuxenposé i den här bilden så är det tyngdpunkten på höger ben FASTÄN det ser ut att vara på vänster, trixigt!, samt högerhandens pikiga vinkel mot marken.)

Sparktåg har man väl åkt tusen gånger. Men inte idag. Vi vilade stadigt mot underlaget.

Jag har själv varit vittne till krigszonen idag på mycket nära håll. Jag och min goda vän gjorde nämligen en visit till stadens boutiquer. Här har slaget om de få kvarvarande festkläderna realiserats ut och krigshären måste ha varit enorm dagarna innan vi kom till platsen, för allt var nu i ruiner. Allt var huller om buller, ingen lag och ordning har upprätthållits. De civila myndigheterna (läs: personalen) i de olika stadsdelarna (klädaffärerna) måste helt ha tappat greppet om anfallarna och rent av gett upp. Anfallet var för stort, de var för många och hade för starka vapen. Vi hade inget att hämta där.

Obligatorisk mössprovning. Med ryssinspirerad mössa kanske vi bättre tar oss fram genom krigslandskapen?

En te- och kaffetår på det hela så är förlusterna inte så stora trots allt!

Ja, ni hör ju själva. Vem kan lita på ett år efter det?

Gammal och mossig? Nej tack!

Här i Nyllis sade vi tack och adjö till 2009 i glada vänners lag; först på skidor och vid brasan, sedan vid middagsbordet, spelbordet och gottebordet. Årets slut har för övrigt kantats av mycket snöskottning, en hel del social samvaro och lite måleriarbeten.

Men det som komma skall då, vad ska man tro om det? Det finns ju mycket att önska så klart, och jag dristar mig till att räkna upp både ett och annat drömmål:

1. Att (helst) jag ska vinna 30 miljoner på en turlott. Det går också (ganska) bra om Johan vinner.

2. Att vi ska hitta (och få) en snöplog i någon gammal lada, passande gårdens traktor.

3. Att jag ska kunna träffa min kära faster oftare. Jag önskar att vi bodde närmare varandra och kunde umgås ofta!

4. Att vi kommer på en genialisk och genomförbar idé att använda vår enastående loge till.

5. Att mina begynnande rynkor är puts väck när jag vaknar en morgon.

6. Att… (nu börjar det bli lite svårare…) det gror bra i trädgårdslandet i vår. Inte ogräset då, utan det kravodlade biodynamiskt ätbara.

Det var nog det hela. Inte så mycket begärt väl?

Julens viktigaste attribut granen hämtas hem och hängs enligt traditionen upp och ned i förrådsbyggnad ett par dagar för att få rätta formen.

Julens knäckebröd har jäst och jäst och sedan bakats ut till goda knapriga kakor.

(Ursäkta bildkvaliteten. Genom köksfönstret med zoom på telefonen..) De små liven på gården måste också ha sitt. De verkar klara vinterkylan bra och trivs med att skutta runt i den oplogade snön, göra gångar och gräva ner sig. Med mycket hö och vitkål blir det små avfallshögar här och där också, men det är renliga djur, säg inget annat. Vi har hittat särskilda små gångar till deras toalett.

Morgonklappen på självaste julafton – en vedlåda med finaste sittdyna framför vedspisen. Hemmagjord av husbonden själv. Wow!

Och se så praktisk! Tidningspapper för tändning och staplar med ved. Fint som snus!

Julens blomma heter vit amaryllis. Bilden ger dem inte rättvisa, men en liten vink om vad som pryder köksfönstret. Otroligt läckra!

Och nu fortsätter härligheten! So long.

Mer sol än så här blir det inte den 20 december. Knappt över trädtopparna, kl 12.15.

Efter att ha läst en artikel i lokala blaskan om att elpriset skulle skjuta i höjden under dagen så gjorde jag det också. Mitt uppdrag blev plötsligt att hindra världen från att använda produkter med el. På jobbet gick jag omkring och släckte ljusstakar och takbelysning. En kollega kom ut ur sitt rum och bönade och bad: Inte min dator! Jag kan inte, jag kan inte, snälla!

Hemma fortsatte det i samma anda. Inga lampor, laga mat på vedspisen, täta alla håligheter, uträkningar på energibesparande och ekonomiskt mest lönsamma uppvärmning. Nu när jag sitter i soffan med en dator som går på batteri på upphällningen, känner jag att det drar. Vad? Var? Min senaste teori är att öppenspisen i vardagsrummet suger mer inomhusluft än det finns tillgång till, och därmed blir det ett undertryck i huset, den kalla utomhusluften pressas in genom fönstersmygar och golv – så att vinsten att elda blir lägre än om vi låtit bli.

Ni hör ju själva, så här håller jag på. Bättre att ta på sig Lumatec skoteroverallen (som ligger på Blocket till salu, f ö) och hugga ved. Det är energivinst det!

-28,8° i Nyllis ikväll.

Undrar hur länge till ån kommer att vara öppen. Ska genast ut och ta en kvällstitt. På med munderingen!

Med far i skogen i november redan. Ombonat och skönt!

På huvudet på Nästan-Renata Klumska i skogen utanför Vännäs.

På Fröken Svår, här tillsammans med Herr Sorglig en regning vinterdag.

På skotersafari har den funkat likväl. Och här är vad jag har införskaffat istället:

I afton blev den inskottad och ljummen. Så skön att jag knappt vill ta av mig den alls! No big deal.