Tre dagar in i experimentet har jag fortfarande 95 kronor kvar att spendera på mat och förnödenheter i veckan. Känns helt okej. Det enda som oroar mig är att förrådet av choklad och grönt te sinar rekordsnabbt. Te är tokdyrt och knäcker snabbt två veckors budget. Enda fördelen med att köpa te för hela slanten vore att jag skulle bli smal som en sticka. Men nä, så mycket lockar inte ens te.

Just nu har jag ingen lösning på problemet utan krämar ut varje teblad mer än vad som egentligen håller. Nästa steg blir varannan vatten.

Julens alla chokladaskar är slut men nöden är uppenbarligen bra för minnet också – för visst har jag kakaonibs i någon liten burk i gömmorna? Jajjemen. Kommande dagar är räddade.

Idag är första dagen på mitt ekonomiska experiment. Frågorna har varit många:

Är du fattig? Nääe..
Är det ett politiskt ställningstagande? No, no, tvärt om, det strider mot min politisk-ekonomiska föreställningsvärld.
Är det en miljöhandling? Nixpix.
Men varför göör du det då? Jag vill se hur långt hundra kronor räcker.

Dagen idag har kostat 5 kronor. Nästan gratis!

Innan jag ens hunnit sjösätta min plan om att leva på hundra kronor i veckan så måste den revideras. Att hundringen ska räcka både till mat och nöje håller inte. Jag är så ivrig att komma igång att jag har tjuvstartat under de senaste tre dagarna med följden att skafferiförråden redan sinar och budgeten definitivt är övertrasserad. Om jag ska hålla fast vid ursprungsplanen har dagens nöje kostat oss den totala veckobudgeten för fem veckor framåt. Det fattar ju varenda kotte att det inte håller. Ny plan är att hundra spänn ska räcka till mat varje vecka. Nöjen får ett eget no-limit-konto.

Så, nu blev det plötsligt hopp om liv igen.

Sådana här vyer från toppen av ett slalomberg vill man ju inte missa bara för att året inleds med ett ekonomiskt experiment. Skön åkning i Agnäsbacken idag. Pluspoäng för perfekta backar och kvalitetsburgare, minus för sammanlagt 25 minuter i trasiga liftar och 30 minuters kö för att ens kunna köpa åkpass.

Så här vid årets början hemfaller jag gärna åt grubblerier. Främst av framtidskaraktär. Jag är toknyfiken och skulle mycket gärna vilja veta något om vad som väntar mig under kommande tolv månader. Ett sätt att stilla nyfikenheten är att läsa horoskop. Och jag läser! För precis ett år sedan fick jag veta följande:

”Fiskarna har under de senaste 14 åren varit maximalt utsatta för extrem planetpåverkan. Nu lämnar alla de tunga planeterna din sfär helt.”

Ja, det är ju sånt man vill veta. Jag vill lova att det har lättat upp stämningen under året som gått.

Inför 2012 får jag veta att jag kommer att bli tuffare. Det gillar jag. Att det sedan blir det bästa året på mycket länge säger jag inte heller nej till. Roligt att stjärnorna redan nu säger att hösten blir min bästa tid, för det är den alltid. Inget nytt under solen där alltså.

Ingenstans har jag dock kunnat läsa om den utmaning jag har gett mig själv i år. Woops! Låter betydligt mer seriöst när jag ser det nedskrivet än formulerat i mina tankar bara. Min plan är att se hur länge jag klarar att leva på endast ett hundra kronor i veckan. Jag lägger en ny hundring i lilla portmonnän varje vecka och när den är slut så får jag vänta till nästa vecka. Hundra kronor ska täcka kostnader för mat och nöjen. Utan pardon tänker jag börja på måndag.

Hoppas att månen och planeterna och stjärnorna önskar mig lycka till.